Vi måste ju berätta om denna lilla pärla till boende som vi hittat i San Rafael. Här bor vi direkt vid vinrankornas slut, små dammar av vatten och ett oerhört rikt fågelliv. Inte nog med det så har vi Anderna som reser sig i bakgrunden. Tänk att man får vakna till detta i några dagar! Magiskt.
Här finns bara 4 hotellrum, de har egen vinproduktion i väldigt liten skala och inte toppklass men absolut värt sina pengar. 45 kr per flaska! Vinkylen står till gästernas förfogande så det är bara att korka en flaska till kvällens middag till en väldigt billig peng. Här kan du antingen beställa mat så deras egen kock tillreder privat middag på kvällen, eller så åker du in till San Rafael och letar en riktig god köttbit och grillar ute i deras utekök.
Rummen är personliga och inredda i lantromantisk stil, med de allra finaste detaljerna och väldigt hemtrevligt. Ägarna har ärvt gården och gjort den till ett litet boutiqehotell. Vi mår så gott här och det finns gott om inspiration att hämta hem!!
På kvällen går du över ägorna bort till den coolaste puben där du kan serveras empanadas eller tapas till en öl i burk, glasburk alltså, vin eller varför inte en Mojito! Avråder från deras GT – den är mer G än T.
Om man är i San Rafael så ska man åka till Valle Grande, det är en uppdämd sjö i Anderna där utsikten är vidunderlig, en badstrand är iordningsställd och man kör med sin båt på bilsläpet för att fira ner den i sjön för dagens båttur mellan bergstopparna. Vägen upp kantas av till att börja med av vinbodegor i mängder som vi sparade till hemresan att besöka (!), men campingplatser utrustade med grillar i mängder verkar vara argentinanrnas helgnöje att besöka!
Vi älskar verkligen människorna här i Argentina! Trots att vi inte kan språket så tar vi oss fram med teckenspråk och gissningar och det funkar för det mesta. Alla är väldigt vänliga, ödmjuka och generösa!
Idag flög vi från San Rafael till Buenos Aires för att sen ta oss vidare till Uruguay och Colonia del Sacramento. Den minimala flygplatsen i San Rafael kräver sin logistik och innan vi går till den enda securitychecken så ska man passera polisen i full mundering med skottsäker väst. Han drar en ramsa på snabb spanska och ingen av oss fattar något, jag antar att han vill veta vad vi har i bagaget, om vi har något farligt med oss. Ja, lite respekt för polisen har man så vi ber honom snällt om han kan upprepa det han sa på engelska.
– Hej och välkommen, mitt namn är Mattias. Vad heter du? Var kommer ni ifrån?
Så har jag aldrig förr blivit bemött i en säkerhetskontroll. Älskar dessa människor!
Senaste kommentarer